Sorgligt men sant

Jag insåg nyss att jag har inget att se fram imot! För att orka med att gå upp på morgonen brukar jag fokusera på något kul som kommer hända inom en snar framtiden och tänka "Om jag klarar denna dag är jag lite närmre". Jag vet att det låter som om jag är värsta deprimerad eller så men det är jag verkligen inte! Jag har bara väldigt svårt att se saker från den ljusa sidan och att vara positiv är jag ännu sämre på. Därför fungerar det här väldigt bra för mig. Men nu när jag inte har något att se fram imot, hur ska det då gå? Visst finns det saker längre fram som jag ser fram imot, typ studenten men det är ju superlångt kvar! Jag menar mindre saker som resor, träffa speciella människor och annat kul som kan tänkas hända. Det är nog därför det är viktigt för mig att planera saker ordentligt, så jag vet att det finns något att se fram imot. aja.
Imorgon är det ju iaf fest hos Susanna, det ska bli riktigt kul faktiskt! Dock så hade jag mer än gärna åkt på fotbollen i Överum först. Men som vanligt så kommer jag inte någonstans. Ingen skjuts. Nån med körkort som ställer upp? (a) Önskar jag kunde fråga dej.

Ne nu ska jag rycka upp mej och läsa lite. Måste börja på en ny bok nu när jag läst ut den förra.


Gör mig glad med en kommentar!

Namn:
VIP?

E-postadress: (endast jag ser)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0