Tankar om kärlek och vänskap

Konstigt hur fort livet kan förändras och vändas till något positivt. För inte alls länge sen så var jag ganska så deppig och trodde att jag aldrig skulle få må bra och träffa någon speciell. Sen började jag prata med Jesper, vi träffades och det ena ledde till det andra och nu kan jag kalla honom för min pojkvän. Helt klart rätt tidpunkt att träffa någon! Han får mig att må bättre än jag gjort på riktigt länge.
Nästan alla mina vänner har flyttat och/eller skaffat pojkvänner och har sällan tid att träffas. Det gäller såklart inte alla, men några av dem. Jag förstår att man skaffar "ett nytt liv" men jag kan fortfarande inte förstå varför man inte kan ha tid för sina "gamla" vänner. Även om det är väldigt nytt mellan mig och Jesper, och jag helst av allt vill vara med honom dygnet runt, alla dagar i veckan, så har jag hunnit med att umgås med flera av mina vänner. Och så vill jag att det förblir. Jag vill absolut inte bli fast i ett förhållande där man sitter och kollar på film varje kväll och aldrig hittar på något med sina vänner. Men just nu känns det inte som att det kommer bli så. Jag klarar mig inte utan att snacka av mig lite med tjejerna ibland. Och inte betyder det att jag gillar Jesper mindre bara för att jag ibland behöver en tjejkväll.

Om någon av er som läser detta ser mig falla in det där mönstret som jag absolut inte vill fastna i så säg till, direkt!


Gör mig glad med en kommentar!

Namn:
VIP?

E-postadress: (endast jag ser)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0