Can you hear me when i cry?

Tittade igenom gamla bilder och insåg hur mycket jag saknar den gamla tiden. Jag saknar att prata med min bästa vän om allt och inget, nästan varje dag. Hitta på sjuka grejer och bara ha så jävla kul. Jag saknar tiden i lägenheten i Johannesdal med alla fikakvällar och våran tradition att alltid se "kungarna av tylösand" hos Makki. Alla sjuka små fester vi hade i stan och Stenserum med "gänget" och massa mer.
Jag saknar helt enkelt att umgås med mina vänner. Nu när alla flyttat åt olika håll ses vi allt mer sällan och jag pratar knappt med någon längre. Det är verkligen tråkigt och det gör mig lessen. Självklart umgås jag ibland med några men jag skulle önska att det hände oftare. Det där med att växa upp och starta ett nytt liv med nya människor är svårt. Men det kanske är dax att du tar tag i dig själv Josefin och går vidare du med.


Postat av: Bästa Erika

De är svårt, jävlig svårt. men de går och man hittar sig själv i allt. De kommer gå bra ska du se, alla finns ju kvar bara att dom är längre ifrån. love<3

Svar: Visst alla finns kvar, men om dom fortfarande kan ses som vänner är ibland svårt att veta.. Hoppas de blir bra iaf. puss <3
Josefin Johansson

2012-09-27 @ 10:23:37

Gör mig glad med en kommentar!

Namn:
VIP?

E-postadress: (endast jag ser)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0